Mitt hjärta ...
Blöder när mina barn gråter. Jag må stundtals vara en sträng mamma, men det är bara för att jag är rädd om dom...jag ser dom som små fortfarande trots att dom är stora och självgående.
Men det är väl så det ska vara..med kärleken till sina barn.
Jag älskar mina barn och förstår inte hur det kan finnas dom som inte gör det..
Hur mår sådana människor?
Har dom nåt hjärta?
Blev dom själva älskade som barn?
Frågorna blir många och svar lär man nog aldrig få..
Själv blir jag bara mer och mer kär i mina..och Gud nåde den som kröker ett hårstrå på dom.
Skämt åsido..
Lite av kvällens tankar.. Var rädda om er imorgon är en ny dag .
Fånga den!
Kraaaaaam <3